Aug
30
2011

Ansökan och terminsstart

Jag har den senaste tiden varit djupt involverad i arbetet med att skriva en ansökan om forskarut­bild­ningsrät­tigheter inom området Met­all­bear­bet­ning, som ska bedö­mas av Högskolan Dalar­nas rek­tor inom kort. Förut­satt att förut­sät­tningarna att ansökan ser goda ut så skickas den i så fall till högskolev­er­ket under hösten.

Igår var det inskrivn­ings­dag och fullt med nya stu­den­ter i kor­ri­dor­erna. Själv pas­sade jag på att gå runt och hälsa på våra nya pro­gram­stu­den­ter. Den senaste veckan har det också varit en hel del frå­gor som måste hanteras, främst på grund av att antalet inter­na­tionella stu­den­ter har gått mot noll sedan regerin­gen beslu­tade att avgifts­belägga högskolestudier för sökande från län­der utom EU.

Aug
6
2011

Ett steg närmare väggen

Kred­itvärder­ingsin­sti­tutet Stan­dard & Poors har idag sänkt USA:s kred­it­be­tyg vilket är en his­torisk hän­delse. Sam­tidigt står södra Europa på ruinens brant (DN, SvD). Världen håller andan i vän­tan på vad som ska ske under den kom­mande veckan. Den sven­ska ekonomin har länge trot­sat omvärldens sig­naler och tuffat på. Utöver tid­ningsrubrik­erna om Grekland­skrisen och en och annan notis om Spanien och Ital­ien så har de flesta här hemma nog inte i prak­tiken märkt av att en ekonomisk kris när­mar sig vid horisonten.

Känslan nu är att det finns risk att också vi märker av krisen snarare än många nog trott. Själv har jag under några år, i sam­tal med bekanta, framhål­lit min egen högst oveten­skapliga “OS-teori” som har gått ut på att ett sommar-OS idag gener­erar så mycket byg­gande och omkost­nader att det dri­ver hela värld­sekonomin. När Kina slu­tade bygga och Peking-OS var avk­larat sjönk efter­frå­gan på stål och krisen kom som ett brev på posten. Nu stun­dar London-OS under 2012, alltså vän­tar enligt OS-teorin en ekonomisk kris hösten 2012. Men det ser ut som om jag riskerar att få fel, Stan­dard & Poors kred­it­be­tygssänkn­ing ser ut som ännu ett steg när­mare väggen i det glob­ala ekonomiska kyckling-rejset.

Hur nära väggen kan man komma, eller går det att fly­tta väggen? Hur EU ska lyckas lösa den sydeu­ropeiska krisen mer än tem­porärt är för mig ett mysterium.

Många menar att vi nu får betala kon­sekvenserna av en värld­sekonomi som byg­ger på att vi kon­sumerar på kredit. Det är en känsla jag delar. Pris­erna på den sven­ska bostads­mark­naden har ökat så länge någon kan min­nas. Vin­sten vid försäljn­ing av bostäder (verk­liga och inteck­nade framtida vin­ster) har gener­erat kon­sum­tion av vit­varor, köksinrednngar, som­marstu­gor och segel­bå­tar. Men vad göra när famil­jer­nas mar­ginaler i prak­tiken är uttömda för många år framöver på grund av lån? Vad hän­der när det dessu­tom ser likadant ut för en stor del av befolknin­gen? Det är nog inte många som skulle kunna lägga ut tvåhun­dra­tusen på att snygga till köket om det skulle beta­las kon­tant med pen­gar från banken.

Oroande är det, och några enkla patentlös­ningar lär inte finnas.

Aug
2
2011

CARV 2011 i Montreal">CARV 2011 i Montreal

Jag har fått mitt bidrag till CARV 2011 antaget och reser till Mon­treal för att delta i kon­fer­ensen den 2 till 5 okto­ber. Titeln på min artikel (sex sidor) är “Prod­uct vari­ety, flex­i­bil­ity and energy use in hot rolling mills”.

Kon­fer­ensens full­ständiga offi­ciella namn är “The 4th Inter­na­tional Con­fer­ence on Change­able, Agile, Recon­fig­urable and Vir­tual Pro­duc­tion (CARV 2011)”. Pro­gram­met ser spän­nande ut och jag ser att några av mina bekanta bidrar med artik­lar; förut­sät­tningarna verkar goda för en både intres­sant och trevlig vecka.

Aug
2
2011

En kommentar rörande Rossis “manick”

Aktiebloggen Red­eye cit­erar mitt inlägg om Andrea Rossis energikatalysator och jag vill där­för för­ty­dliga att jag inte häv­dar att Rossis appa­rat fungerar. Ingen ny infor­ma­tion av avgörande bety­delse har så vitt jag vet framkom­mit, alltså gäller fort­farande att vänta och se.

Jul
1
2011

Inte så bra tänkt, Svenskt Näringsliv!

Sven­skt Näringsliv föres­lår i en ny rap­port (SvD, DN) att human­io­ras­tu­den­ter ska få sänkt stud­i­estöd. Orsaken är att det är allt för stort sök­tryck på många utbild­ningar som inte leder till jobb, sam­tidigt som det finns ett stort under­skott på stu­den­ter inom områ­den där det finns ett stort behov av arbet­skraft. Jag själv är verk­sam inom ett sådant område: Stu­den­ter som läser vår utbild­ning, civilin­gen­jör i Mate­ri­alde­sign vid Högskolan Dalarna, är så gott som garan­ter­ade ett intres­sant och rel­a­tivt väl­be­talt jobb efter exa­men. Sam­tidigt är det allde­les för få som söker. (Än är det inte för sent, gå in på studera.nu och sök!) Hopp­san, ursäkta rekla­men: Åter till Sven­skt Näringslivs förslag.

Att prob­lemet finns och är verk­ligt är odiskutabelt. Men från mitt per­spek­tiv, jag är själv både civ ing och tekn dr men ägnar en stor del av min fritid åt intressen inom det human­is­tiska området, så känns Sven­skt Näringslivs lös­ning inte genomtänkt.

När det gäller utbild­ningssys­temet så finns det ett värde i att förut­sät­tningarna inte ändras från en dag till nästa, stu­den­ter­nas förvänt­ningar och önskningar ändras snabbt och oförut­säg­bart beroende på arbets­mark­naden och tren­der i samhäl­let sam­tidigt som de fak­tiska behoven ändras gan­ska långsamt. Det illus­tr­eras om inte annat av att jag som läste kurser i pro­gram­mer­ing­steknik, algo­rit­mer och objek­to­ri­en­terad pro­gram­mer­ing i C++ för fem­ton år sedan, följt av några års arbet­ser­faren­het på området, gan­ska lätt kan sätta igång och pro­gram­mera appar till min Ipad (om jag vill). Jag menar inte att utbild­nin­gen nu ska se likadan ut som den gjorde för fem­ton år sedan, men san­nin­gen är att verk­ligheten (trots vad vi ibland gärna tror) inte förän­dras radikalt från ett år till nästa bara för att Apples App­Store eller Googles Android Mar­ket har ökat sin marknadsandel.

Och här finns det en vik­tig poäng. Att utbilda till “anställ­nings­barhet” genom att styra utbild­ningssys­temet mot direkt tillämp­bara färdigheter leder kanske inte till önskat resul­tat. Om våra stu­den­ter skall för­vand­las till prob­lem­lösare, goda ledare och inno­vatörer vilket vi som utbil­dar inom det tekniska området önskar, så krävs att de utveck­lar för­måga till en dju­pare tanke, asso­ci­a­tions­för­måga, fan­tasi och en insikt om att hälften av alla tekniska prob­lem inte är tekniska i grun­den utan har med män­niskor att göra. Detta är egen­skaper som gyn­nas av human­is­tiska intressen och human­is­tisk utbild­ning. Human­io­ran behövs, och inte bara som ett kuriöst och plik­t­skyldigt inslag på våra tekniska utbildningar.

När vi talar om human­is­tisk bild­ning så får ordet “tidlös” ibland näs­tan tolkas bok­stavligt, dagens näringslivs­del i SvD innehåller till exem­pel en artikel om Sun­zis 2600 år gamla bok “Krigets konst” som ännu är rel­e­vant för den som stud­erar till exem­pel mil­itärstrategi eller före­tagsstrategi. Det är ett talande exem­pel på hur god utbild­ning byggs på reflek­tion och förståelse av grundläg­gande principer istäl­let för att ensidigt fokusera på dagens behov. Inom utbild­nin­gen måste sedan ändå dags­färsk avancerad teknik blandas med tidlösa kun­skaper. Men högskolans måste till viss del fokusera på det tidlösa: Att hålla sig ajour med tekniken är i stäl­let en del av det livs­långa läran­det — inom ett par år kom­mer stu­den­terna näm­li­gen att upp­täcka att deras dags­färska färdigheter har blivit passé medan de grundläg­gande principerna står sig.

Apr
21
2011

Ändrar bloggspråk till svenska — Blogging in Swedish

Jag har gått gan­ska länge och fun­derat på om jag borde byta språk på bloggen och skriva på sven­ska. Har nu bestämt mig för att göra det. Den främ­sta anled­nin­gen är att jag själv uttrycker mig mycket snab­bare och ledi­gare på sven­ska än på engelska.

Anled­nin­gen till att jag från bör­jan valde att skriva på engel­ska var att jag trodde att jag fram­för allt skulle skriva om min egen forskn­ing. I prak­tiken har det dock visat sig att jag skriver om allt möjligt. Min engel­ska är kanske ok, men begrän­sar ändå min för­måga att uttrycka mig snabbt och pre­cist. Det tar helt enkelt för lång tid att få till ett inlägg om jag är så noga med språket som jag vill vara.

Från och med nu kom­mer jag att skriva på sven­ska. Alla gamla inlägg finns dock kvar oförändrade.


I have been quite a while and won­dered if I should change the lan­guage on the blog and write in Swedish. I have now decided to do it. The main rea­son is that I express myself much faster and looser in Swedish than in English.
The rea­son I ini­tially chose to write in Eng­lish was that I thought I would mainly write about my own research. Prac­tice has proved that I write about every­thing. Eng­lish is lim­it­ing my abil­ity to express them­selves, and it takes too long to get to a post if I am so care­ful with the lan­guage that I want to be. It’s impor­tant for me to be able to write quickly and pre­cisely what I have in mind just when the mood takes you.

For some time I’ve con­sid­ered whether I should change the blog lan­guage and start writ­ing in Swedish. I have now decided to do so. The main rea­son is that I express myself much faster and freer  in Swedish than in English.

The rea­son I ini­tially chose to write in Eng­lish was that I thought I would mainly write about my own research. In prac­tice it has turned out that  I write about all sorts of things. My Eng­lish may be ok but it lim­its my abil­ity to express myself in a swift and pre­cise way. It sim­ply takes too long to write a post if I take the time I need to get the  lan­guage as good as I want.

From now on the main blog lan­guage will be Swedish. All my posts up until now will still be left unchanged of course.


Apr
12
2011

Tänk om Andrea Rossis energikatalysator verkligen fungerar?

För något år sedan skrev jag om spän­nande nya forskn­ing­spro­jekt inom fis­sion, lik­som om bety­delse­fulla fram­steg inom kon­ven­tionell fusions­forskn­ing (här och här). Nu har något nytt och ovän­tat inträf­fat: så kallad “kall fusion”, eller en likvärdig process, kan eventuellt ha förverk­li­gats. Det innebär i så fall inget min­dre än en sen­sa­tion och bör­jan på en revolution.

Energikatalysatorn är en appa­rat som på något sätt gener­erar energi ur nick­elpul­ver och vät­gas. Processen sägs vara kall fusion eller lågenergi-kärnreaktion, LENR, som den också benämns. Uppfinnaren Andrea Rossi har under de senaste månaderna flera gånger låtit utom­stående obser­vatörer under­söka energikatalysatorn under drift för att på så sätt försöka bevisa att den fak­tiskt fungerar. Och den tycks verk­li­gen fungera.

Begrep­pet kall fusion blev allmänt bekant i slutet av 1980-talet när två amerikan­ska forskare Mar­tin Fleis­chmann och Stan­ley Pons pås­tod att de hade lyck­ats skapa fusion under enkla förhål­lan­den vid rum­stem­per­atur. Tyvärr visade det sig att vare sig de själva eller någon annan lyck­ades upprepa exper­i­mentet och den inledande entu­si­as­men byttes snabbt mot fördö­mande och för­löjli­gande. Sedan dess har få etabler­ade forskare vågat intressera sig öppet för kall fusion.

Det finns nu en helt avgörande skill­nad: Energikatalysatorn har demon­str­erats flera gånger och fungerar lika bra varje gång. Den enda haken är att Andrea Rossi är förte­gen med vissa vik­tiga detal­jer om hur appa­raten fungerar på grund av en pågående paten­tan­sökan. Många skep­tiker vägrar där­för tro att mask­i­nen fak­tiskt fungerar och häv­dar att Andrea Rossi är en sofistik­erad bedra­gare. Det går fort­farande inte att helt utes­luta att så är fal­let, men mer och mer talar enligt min upp­fat­tning för att det inte är så.

Tvär­tom: Mitt intryck är i stäl­let att det verkar allt mer troligt att energikatalysatorn fak­tiskt fungerar. Det skulle i så fall betyda två saker:

1) Andrea Rossi är självskriven som nobel­prista­gare inom en snar framtid. Såvitt jag vet så omfat­tar Nobels tes­ta­mente både veten­skapliga fram­steg och uppfinningar som gag­nar män­sk­ligheten. Fungerar energikatalysatorn så är kon­sekvenserna omvälvande.

2) Vi kan glömma mycket av det som har domin­erat energide­bat­ten de senaste åren: väx­thus­gaser, energipriser, oljeut­släpp etc. Såvitt jag kan bedöma så skulle utveck­lin­gen av energikatalysatorn nu vara lika rev­o­lu­tionerande som utveck­lin­gen av elek­trisk belysning i slutet av 1800-talet.

Enligt två sven­ska obser­vatörer så är mäng­den energi som pro­duc­eras så stor att den inte kan förk­laras på annat sätt än genom någon form av kärn­reak­tion. De som säger detta är Sven Kul­lan­der, pro­fes­sor emer­i­tus vid Upp­sala uni­ver­sitet och ord­förande i Kung­liga veten­skap­sakademins energiut­skott, och Hanno Essén, lek­tor i teo­retisk fysik vid KTH och tills nyli­gen ord­förande i förenin­gen Veten­skap och Folk­bild­ning.

Rap­por­terin­gen kring Andrea Rossis energikatalysator är något av det vik­ti­gaste och mest intres­santa som hän­der just nu, alla kat­e­gorier. Även om vi inte vet med säk­er­het ännu så kan det vara så att alla san­ningar om energi är på vag att stäl­las på ända. Jag dröm­mer ibland om att de stora sven­ska älvarna ska släp­pas fria igen, att vat­tenkraftverken ska tas bort så att for­sarna får brusa fritt. Kanske kan det ske snab­bare än jag någon­sin vågat drömma om?

Någon form av avgörande kom­mer för­mod­li­gen gan­ska snart. Inom några månader bör vi veta vilket som är sant: att Andrea Rossi är årets bedra­gare eller att han är århun­dradets uppfinnare jäm­för­bar med Galileo, New­ton, Maxwell och Ein­stein i his­to­rieböck­erna. Just nu lutar det som jag ser det allt mer mot det senare, men hur det verk­li­gen lig­ger till lär snart visa sig. Tänk om Andrea Rossis energikatalysator verk­li­gen fungerar?

Några länkar:

Ny Teknik (6 april): Sven­ska fysiker: Det är en kärnreaktion

Ny Teknik (23 feb): Kall fusion: 18 tim­mar utes­luter förbränning

Ny Teknik (20 jan): Kall fusion – nu ska den vara klar för produktion

Apr
5
2011

Very busy period coming to an end

So far this year has been one of the busiest peri­ods of my life. The win­ter months from jan­u­ary until april 1 have been lit­er­ally packed with must do’s. In the mean time all my three kids had chicken pox over an extended period of five weeks, which meant that I had to work in the nights to catch up.

Dur­ing this period I have:

  • Arranged a con­fer­ence (Steel research days — “Stålforskningsdagarna”).
  • Edited a con­fer­ence proceeding.
  • Writ­ten two con­fer­ence arti­cles. A short and shal­low one for Stål­forskn­ings­da­garna, a long and deep one for another conference.
  • Taught a foun­da­tion course in mechanics.
  • Fol­lowed a course in uni­ver­sity teach­ing (pedagogy).

Add to this all the daily fuzz involved in work­ing at a uni­ver­sity and bee­ing father of three small kids. As you can see there have been very few updates here at the blog — I’ve really had no time to spare.

But now the con­fer­ence is done. I’m wait­ing for noti­fi­ca­tion regard­ing accep­tance of my arti­cle and can’t do any­thing about that for the moment. I have more time avail­able for prepa­ra­tions of lec­tures in the mechan­ics course. This will be good for the stu­dents, because so far I’ve often been quite tired and some­times less well pre­pared than I would have liked.

Hop­ing for a nice spring! I’m start­ing to ramp-up my jog­ging again now that the snow is melt­ing away.

Mar
26
2011

Proceeding from print

Sfd11bok

The pro­ceed­ing for “Stål­forskn­ings­da­garna” has finally arrived from print. It has two parts, where the first pro­vides an overview of edu­ca­tional pro­grammes and research facil­i­ties in mate­ri­als sci­ence at Dalarna Uni­ver­sity. The sec­ond part con­sists of papers authored by the speak­ers at the con­fer­ence next week.

  • Stål­forskn­ings­da­gar 2011 — Mate­ri­al­teknik vid Högskolan Dalarna”, Joakim Storck (edi­tor). ISBN 978–91-85941–33, ISSN 1653–9362, 160 pages (2011).
Feb
1
2011

Stålforskningsdagarna 2011 — Steel research days

I’m respon­si­ble for arrang­ing “Stål­forskn­ings­da­garna 2011″ (“Steel research days”), a two-day research con­fer­ence arranged on Mars 30–31 in Bor­länge by the depart­ment of mate­ri­als sci­ence at Dalarna Uni­ver­sity. The con­fer­ence is a regional research sym­po­sium where all speak­ers, in some way, are linked to our department.

We are pub­lish­ing the con­fer­ence pro­ceed­ings in the form of a printed book for which I’m the edi­tor. It will con­tain 15 research arti­cles (all in Swedish) as well as an intro­duc­tory chap­ter describ­ing our lab­o­ra­to­ries and edu­ca­tional resources.

The pro­gramme can be found on the con­fer­ence web site, where you also find the online reg­is­tra­tion form. If you’re inter­ested in steel research and speak Swedish, con­sider going there. It’s a good oppor­tu­nity to learn about our advances in steel research and meet research engi­neers and man­agers from the local Swedish steel industry.