Aug
30
2011
Jag har den senaste tiden varit djupt involverad i arbetet med att skriva en ansökan om forskarutbildningsrättigheter inom området Metallbearbetning, som ska bedömas av Högskolan Dalarnas rektor inom kort. Förutsatt att förutsättningarna att ansökan ser goda ut så skickas den i så fall till högskoleverket under hösten.
Igår var det inskrivningsdag och fullt med nya studenter i korridorerna. Själv passade jag på att gå runt och hälsa på våra nya programstudenter. Den senaste veckan har det också varit en hel del frågor som måste hanteras, främst på grund av att antalet internationella studenter har gått mot noll sedan regeringen beslutade att avgiftsbelägga högskolestudier för sökande från länder utom EU.
Aug
6
2011
Kreditvärderingsinstitutet Standard & Poors har idag sänkt USA:s kreditbetyg vilket är en historisk händelse. Samtidigt står södra Europa på ruinens brant (DN, SvD). Världen håller andan i väntan på vad som ska ske under den kommande veckan. Den svenska ekonomin har länge trotsat omvärldens signaler och tuffat på. Utöver tidningsrubrikerna om Greklandskrisen och en och annan notis om Spanien och Italien så har de flesta här hemma nog inte i praktiken märkt av att en ekonomisk kris närmar sig vid horisonten.
Känslan nu är att det finns risk att också vi märker av krisen snarare än många nog trott. Själv har jag under några år, i samtal med bekanta, framhållit min egen högst ovetenskapliga “OS-teori” som har gått ut på att ett sommar-OS idag genererar så mycket byggande och omkostnader att det driver hela världsekonomin. När Kina slutade bygga och Peking-OS var avklarat sjönk efterfrågan på stål och krisen kom som ett brev på posten. Nu stundar London-OS under 2012, alltså väntar enligt OS-teorin en ekonomisk kris hösten 2012. Men det ser ut som om jag riskerar att få fel, Standard & Poors kreditbetygssänkning ser ut som ännu ett steg närmare väggen i det globala ekonomiska kyckling-rejset.
Hur nära väggen kan man komma, eller går det att flytta väggen? Hur EU ska lyckas lösa den sydeuropeiska krisen mer än temporärt är för mig ett mysterium.
Många menar att vi nu får betala konsekvenserna av en världsekonomi som bygger på att vi konsumerar på kredit. Det är en känsla jag delar. Priserna på den svenska bostadsmarknaden har ökat så länge någon kan minnas. Vinsten vid försäljning av bostäder (verkliga och intecknade framtida vinster) har genererat konsumtion av vitvaror, köksinrednngar, sommarstugor och segelbåtar. Men vad göra när familjernas marginaler i praktiken är uttömda för många år framöver på grund av lån? Vad händer när det dessutom ser likadant ut för en stor del av befolkningen? Det är nog inte många som skulle kunna lägga ut tvåhundratusen på att snygga till köket om det skulle betalas kontant med pengar från banken.
Oroande är det, och några enkla patentlösningar lär inte finnas.
Aug
2
2011
Jag har fått mitt bidrag till CARV 2011 antaget och reser till Montreal för att delta i konferensen den 2 till 5 oktober. Titeln på min artikel (sex sidor) är “Product variety, flexibility and energy use in hot rolling mills”.
Konferensens fullständiga officiella namn är “The 4th International Conference on Changeable, Agile, Reconfigurable and Virtual Production (CARV 2011)”. Programmet ser spännande ut och jag ser att några av mina bekanta bidrar med artiklar; förutsättningarna verkar goda för en både intressant och trevlig vecka.
Aug
2
2011
Aktiebloggen Redeye citerar mitt inlägg om Andrea Rossis energikatalysator och jag vill därför förtydliga att jag inte hävdar att Rossis apparat fungerar. Ingen ny information av avgörande betydelse har så vitt jag vet framkommit, alltså gäller fortfarande att vänta och se.
Jul
1
2011
Svenskt Näringsliv föreslår i en ny rapport (SvD, DN) att humaniorastudenter ska få sänkt studiestöd. Orsaken är att det är allt för stort söktryck på många utbildningar som inte leder till jobb, samtidigt som det finns ett stort underskott på studenter inom områden där det finns ett stort behov av arbetskraft. Jag själv är verksam inom ett sådant område: Studenter som läser vår utbildning, civilingenjör i Materialdesign vid Högskolan Dalarna, är så gott som garanterade ett intressant och relativt välbetalt jobb efter examen. Samtidigt är det alldeles för få som söker. (Än är det inte för sent, gå in på studera.nu och sök!) Hoppsan, ursäkta reklamen: Åter till Svenskt Näringslivs förslag.
Att problemet finns och är verkligt är odiskutabelt. Men från mitt perspektiv, jag är själv både civ ing och tekn dr men ägnar en stor del av min fritid åt intressen inom det humanistiska området, så känns Svenskt Näringslivs lösning inte genomtänkt.
När det gäller utbildningssystemet så finns det ett värde i att förutsättningarna inte ändras från en dag till nästa, studenternas förväntningar och önskningar ändras snabbt och oförutsägbart beroende på arbetsmarknaden och trender i samhället samtidigt som de faktiska behoven ändras ganska långsamt. Det illustreras om inte annat av att jag som läste kurser i programmeringsteknik, algoritmer och objektorienterad programmering i C++ för femton år sedan, följt av några års arbetserfarenhet på området, ganska lätt kan sätta igång och programmera appar till min Ipad (om jag vill). Jag menar inte att utbildningen nu ska se likadan ut som den gjorde för femton år sedan, men sanningen är att verkligheten (trots vad vi ibland gärna tror) inte förändras radikalt från ett år till nästa bara för att Apples AppStore eller Googles Android Market har ökat sin marknadsandel.
Och här finns det en viktig poäng. Att utbilda till “anställningsbarhet” genom att styra utbildningssystemet mot direkt tillämpbara färdigheter leder kanske inte till önskat resultat. Om våra studenter skall förvandlas till problemlösare, goda ledare och innovatörer vilket vi som utbildar inom det tekniska området önskar, så krävs att de utvecklar förmåga till en djupare tanke, associationsförmåga, fantasi och en insikt om att hälften av alla tekniska problem inte är tekniska i grunden utan har med människor att göra. Detta är egenskaper som gynnas av humanistiska intressen och humanistisk utbildning. Humanioran behövs, och inte bara som ett kuriöst och pliktskyldigt inslag på våra tekniska utbildningar.
När vi talar om humanistisk bildning så får ordet “tidlös” ibland nästan tolkas bokstavligt, dagens näringslivsdel i SvD innehåller till exempel en artikel om Sunzis 2600 år gamla bok “Krigets konst” som ännu är relevant för den som studerar till exempel militärstrategi eller företagsstrategi. Det är ett talande exempel på hur god utbildning byggs på reflektion och förståelse av grundläggande principer istället för att ensidigt fokusera på dagens behov. Inom utbildningen måste sedan ändå dagsfärsk avancerad teknik blandas med tidlösa kunskaper. Men högskolans måste till viss del fokusera på det tidlösa: Att hålla sig ajour med tekniken är i stället en del av det livslånga lärandet — inom ett par år kommer studenterna nämligen att upptäcka att deras dagsfärska färdigheter har blivit passé medan de grundläggande principerna står sig.
Apr
21
2011
Jag har gått ganska länge och funderat på om jag borde byta språk på bloggen och skriva på svenska. Har nu bestämt mig för att göra det. Den främsta anledningen är att jag själv uttrycker mig mycket snabbare och ledigare på svenska än på engelska.
Anledningen till att jag från början valde att skriva på engelska var att jag trodde att jag framför allt skulle skriva om min egen forskning. I praktiken har det dock visat sig att jag skriver om allt möjligt. Min engelska är kanske ok, men begränsar ändå min förmåga att uttrycka mig snabbt och precist. Det tar helt enkelt för lång tid att få till ett inlägg om jag är så noga med språket som jag vill vara.
Från och med nu kommer jag att skriva på svenska. Alla gamla inlägg finns dock kvar oförändrade.
I have been quite a while and wondered if I should change the language on the blog and write in Swedish. I have now decided to do it. The main reason is that I express myself much faster and looser in Swedish than in English.
The reason I initially chose to write in English was that I thought I would mainly write about my own research. Practice has proved that I write about everything. English is limiting my ability to express themselves, and it takes too long to get to a post if I am so careful with the language that I want to be. It’s important for me to be able to write quickly and precisely what I have in mind just when the mood takes you.
For some time I’ve considered whether I should change the blog language and start writing in Swedish. I have now decided to do so. The main reason is that I express myself much faster and freer in Swedish than in English.
The reason I initially chose to write in English was that I thought I would mainly write about my own research. In practice it has turned out that I write about all sorts of things. My English may be ok but it limits my ability to express myself in a swift and precise way. It simply takes too long to write a post if I take the time I need to get the language as good as I want.
From now on the main blog language will be Swedish. All my posts up until now will still be left unchanged of course.
Apr
12
2011
För något år sedan skrev jag om spännande nya forskningsprojekt inom fission, liksom om betydelsefulla framsteg inom konventionell fusionsforskning (här och här). Nu har något nytt och oväntat inträffat: så kallad “kall fusion”, eller en likvärdig process, kan eventuellt ha förverkligats. Det innebär i så fall inget mindre än en sensation och början på en revolution.
Energikatalysatorn är en apparat som på något sätt genererar energi ur nickelpulver och vätgas. Processen sägs vara kall fusion eller lågenergi-kärnreaktion, LENR, som den också benämns. Uppfinnaren Andrea Rossi har under de senaste månaderna flera gånger låtit utomstående observatörer undersöka energikatalysatorn under drift för att på så sätt försöka bevisa att den faktiskt fungerar. Och den tycks verkligen fungera.
Begreppet kall fusion blev allmänt bekant i slutet av 1980-talet när två amerikanska forskare Martin Fleischmann och Stanley Pons påstod att de hade lyckats skapa fusion under enkla förhållanden vid rumstemperatur. Tyvärr visade det sig att vare sig de själva eller någon annan lyckades upprepa experimentet och den inledande entusiasmen byttes snabbt mot fördömande och förlöjligande. Sedan dess har få etablerade forskare vågat intressera sig öppet för kall fusion.
Det finns nu en helt avgörande skillnad: Energikatalysatorn har demonstrerats flera gånger och fungerar lika bra varje gång. Den enda haken är att Andrea Rossi är förtegen med vissa viktiga detaljer om hur apparaten fungerar på grund av en pågående patentansökan. Många skeptiker vägrar därför tro att maskinen faktiskt fungerar och hävdar att Andrea Rossi är en sofistikerad bedragare. Det går fortfarande inte att helt utesluta att så är fallet, men mer och mer talar enligt min uppfattning för att det inte är så.
Tvärtom: Mitt intryck är i stället att det verkar allt mer troligt att energikatalysatorn faktiskt fungerar. Det skulle i så fall betyda två saker:
1) Andrea Rossi är självskriven som nobelpristagare inom en snar framtid. Såvitt jag vet så omfattar Nobels testamente både vetenskapliga framsteg och uppfinningar som gagnar mänskligheten. Fungerar energikatalysatorn så är konsekvenserna omvälvande.
2) Vi kan glömma mycket av det som har dominerat energidebatten de senaste åren: växthusgaser, energipriser, oljeutsläpp etc. Såvitt jag kan bedöma så skulle utvecklingen av energikatalysatorn nu vara lika revolutionerande som utvecklingen av elektrisk belysning i slutet av 1800-talet.
Enligt två svenska observatörer så är mängden energi som produceras så stor att den inte kan förklaras på annat sätt än genom någon form av kärnreaktion. De som säger detta är Sven Kullander, professor emeritus vid Uppsala universitet och ordförande i Kungliga vetenskapsakademins energiutskott, och Hanno Essén, lektor i teoretisk fysik vid KTH och tills nyligen ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning.
Rapporteringen kring Andrea Rossis energikatalysator är något av det viktigaste och mest intressanta som händer just nu, alla kategorier. Även om vi inte vet med säkerhet ännu så kan det vara så att alla sanningar om energi är på vag att ställas på ända. Jag drömmer ibland om att de stora svenska älvarna ska släppas fria igen, att vattenkraftverken ska tas bort så att forsarna får brusa fritt. Kanske kan det ske snabbare än jag någonsin vågat drömma om?
Någon form av avgörande kommer förmodligen ganska snart. Inom några månader bör vi veta vilket som är sant: att Andrea Rossi är årets bedragare eller att han är århundradets uppfinnare jämförbar med Galileo, Newton, Maxwell och Einstein i historieböckerna. Just nu lutar det som jag ser det allt mer mot det senare, men hur det verkligen ligger till lär snart visa sig. Tänk om Andrea Rossis energikatalysator verkligen fungerar?
Några länkar:
Ny Teknik (6 april): Svenska fysiker: Det är en kärnreaktion
Ny Teknik (23 feb): Kall fusion: 18 timmar utesluter förbränning
Ny Teknik (20 jan): Kall fusion – nu ska den vara klar för produktion
Apr
5
2011
So far this year has been one of the busiest periods of my life. The winter months from january until april 1 have been literally packed with must do’s. In the mean time all my three kids had chicken pox over an extended period of five weeks, which meant that I had to work in the nights to catch up.
During this period I have:
- Arranged a conference (Steel research days — “Stålforskningsdagarna”).
- Edited a conference proceeding.
- Written two conference articles. A short and shallow one for Stålforskningsdagarna, a long and deep one for another conference.
- Taught a foundation course in mechanics.
- Followed a course in university teaching (pedagogy).
Add to this all the daily fuzz involved in working at a university and beeing father of three small kids. As you can see there have been very few updates here at the blog — I’ve really had no time to spare.
But now the conference is done. I’m waiting for notification regarding acceptance of my article and can’t do anything about that for the moment. I have more time available for preparations of lectures in the mechanics course. This will be good for the students, because so far I’ve often been quite tired and sometimes less well prepared than I would have liked.
Hoping for a nice spring! I’m starting to ramp-up my jogging again now that the snow is melting away.
Mar
26
2011
The proceeding for “Stålforskningsdagarna” has finally arrived from print. It has two parts, where the first provides an overview of educational programmes and research facilities in materials science at Dalarna University. The second part consists of papers authored by the speakers at the conference next week.
- “Stålforskningsdagar 2011 — Materialteknik vid Högskolan Dalarna”, Joakim Storck (editor). ISBN 978–91-85941–33, ISSN 1653–9362, 160 pages (2011).
Feb
1
2011
I’m responsible for arranging “Stålforskningsdagarna 2011″ (“Steel research days”), a two-day research conference arranged on Mars 30–31 in Borlänge by the department of materials science at Dalarna University. The conference is a regional research symposium where all speakers, in some way, are linked to our department.
We are publishing the conference proceedings in the form of a printed book for which I’m the editor. It will contain 15 research articles (all in Swedish) as well as an introductory chapter describing our laboratories and educational resources.
The programme can be found on the conference web site, where you also find the online registration form. If you’re interested in steel research and speak Swedish, consider going there. It’s a good opportunity to learn about our advances in steel research and meet research engineers and managers from the local Swedish steel industry.
-
Author
Joakim S. (93)