Apr
25
2012

Dalarnas energi– och klimatseminarium

Del­tog idag i Länsstyrelsen Dalar­nas energi– och kli­mat­sem­i­nar­ium på Galaxen i Bor­länge. Temat var “miljö­driven utveck­ling på väg mot 2050″ och bland talarna märk­tes särskilt Anders Wijk­man (EU-parlamentariker, medlem i Romk­lubben, f.d. biträ­dande gen­er­alsekreter­are i FN etc.) som gav en läges­rap­port om global uppvärmn­ing och behovet av åtgärder. Han menade att det krävs en språngvis utveck­ling av både teknik och samhäll­s­planer­ing (ex.vis. trans­port­snålt samhälle) för att nå CO2-utsläppsnivåer som krävs för att begränsa uppvärmnin­gen till 2°C, en nivå som redan tycks ound­viklig. Klart tänkvärt.

En bra dag med flera bra talare. Hade många givande sam­tal med både gamla och nya bekanta. Var tyvärr tvun­gen att gå halvvägs in i det avs­lu­tande “pro­jek­t­sa­farit” för att för­bereda en kort pre­sen­ta­tion av teknikgrup­pens omvärld­s­analys inför högskolans strate­gidag i morgon.

 

Apr
14
2012

Tillverkning i Kina? Tänk efter två gånger…

Sven­ska Dag­bladet skriver idag om hur Volvo som nu ägs av kine­siska Geely har ham­nat i en utpress­nings­lik­nande sit­u­a­tion. Före­taget har redan uppfört två fab­riker men sak­nar till­stånd att tillverka bilar. Till­stån­det drö­jer, och före­taget pres­sas att dela med sig av ny teknik till andra kine­siska bilföretag.

Dessu­tom, skriver SvD, har Volvo nekats till­stånd att lev­er­era tjän­ste­bi­lar till kine­siska myn­digheter med hän­vis­ning till att det inte är ett kine­siskt bolag — trots att det ägs av Geely. Reglerna ändras efter hand och det ser ut som om myn­digheterna håller på till­stån­den för att pressa Volvo på teknik.

Det finns goda skäl för före­tag att tänka sig för innan de allt för ivrigt kas­tar sig över möjligheterna.Det är uppen­bart att riskerna med etab­ler­ing i Kina kan vara mycket stora sam­tidigt som luften kan gå ur möj­ligheterna genom myn­digheter­nas nyck­fulla och självsvåldiga beteende.

Apr
12
2012

Valsningsförsök i bearbetningslaboratoriet

Idag spelade jag in och redi­g­er­ade en kort film på knappt tre minuter som visar ett val­snings­försök där två stu­den­ter tillverkar kall­val­sade alu­mini­um­lam­i­nat. Processen kallas pläter­val­sning eller “cold roll bond­ing” på engel­ska. Stu­den­terna, som går tredje året på Mate­ri­alde­sign och gör sitt “lilla exjobb” på 15hp, arbe­tar med ett pro­jekt som hand­lar om att utvärdera lam­i­natets bind­ningsstyrka för olika processparametrar.

Apr
3
2012

Att presentera ett examensarbete

Idag skrev jag ett mail till en stu­dent som undrade över vad som gäller vid pre­sen­ta­tion av examensarbete.

Nor­malt hos oss är 20–25 minut­ers muntlig pre­sen­ta­tion med stöd av Pow­er­point­bilder. Därefter föl­jer frå­gor från exam­i­na­tor och sedan från pub­liken. Pro­ce­duren är inte iden­tiskt lika vid olika lärosäten.

Allmänna råd inför presentationen:

Tänk över hur hela pre­sen­ta­tio­nen hänger ihop, bör­jan, mit­ten, slutet.

Jag brukar själv ha väldigt lite text i mina bild­spel. Ofta räcker det med rubriker och bilder/diagram. För­bered vad du vill säga om varje bild — allt du säger behöver (ska!) inte stå på bilderna. Varje bild ska handla om en sak (t.ex var­för du vill göra ett försök, hur försök­sup­p­ställ­nin­gen ser ut, vad blev resultatet).

Räkna med att varje pow­er­point­bild tar ca 2–3 minuter. Några går snab­bare, några tar län­gre tid. Du kan alltså räkna max ca 10 bilder på 20 minut­ers presentation.

Öva på pre­sen­ta­tio­nen i förväg, gärna inför “pub­lik”, t.ex. hemma (ja, det är pin­samt!) Se till att pre­sen­ta­tio­nen inte blir för lång. Tala tydligt, titta på pub­liken. Ned­värdera inte ditt eget arbete (jag har lyssnat på exjob­bare som har bör­jat med att säga att “det här är väl inget märkvärdigt”, “jag har väl egentli­gen inte gjort så mycket” osv.)

Kom ihåg att du för­mod­li­gen är den i rum­met som vet mest om just det du pre­sen­terar. De flesta i pub­liken vet i prin­cip ingent­ing om just din frågeställ­ning även om de är experter på annat. Und­vik fres­telsen att “visa dig duk­tig” genom att visa för mycket detal­jer­ade data och gå in på tekniska detal­jer i början.

Ägna istäl­let första delen av pre­sen­ta­tio­nen åt att pre­sen­tera prob­lemet och var­för det är intres­sant. Övergå sedan till att berätta om vilka försök du har gjort och vilka slut­satser du har dragit.

Tänk på:

  • Pre­sen­tera dig
  • Vad är problemet?
  • Hur har du gjort din undersökning?
  • Vad blev resultatet?
  • Svara på frågor

Sök på nätet, det finns mas­sor med tips om hur man ska plan­era en “sci­en­tific pre­sen­ta­tion” eller “sci­en­tific talk”, “bra pow­er­point”. Det finns också många lustiga skräck­ex­em­pel om man letar!

Jan
25
2012

Nattlig utsikt över Falun med Karlavagnen

Utsikt över Falun med fjär­rvärmev­er­ket i fonden. Karlavagnen svä­var i himlen över staden. Bilden tagen från Falu gruva, klicka för att förstora.

Jag tog den här bilden, eller snarare de här bilderna, en stjärn­klar vin­ter­natt i novem­ber 2010. Jag står bland varphö­garna på övre delen av gru­vom­rådet och fotar ut över Falun. Det som fån­gade mitt intresse var kom­po­si­tio­nen med trä­den, röken från fjär­rvärmev­er­ket och att Karlavagnen svä­var högt i himlen rakt över staden. Tyvärr syns inte stjärnorna så tydligt på den här för­min­skade bilden. Klicka gärna på den för att se en större version!

Kam­eran stod på sta­tiv och bilderna togs med 15 sekun­ders exponer­ingstid. För att få med både för­grun­den och himlen var jag tvun­gen att ta två bilder. Jag har sedan (nu ikväll) fogat ihop bilderna med ett pro­gram, Hugin, som kan använ­das för att  sam­man­foga bilder till panora­man. Bilderna är annars inte manip­uler­ade på något sätt föru­tom att de har sammanfogats.

Jag brukar leta intres­santa bilder på Flickr (www.flickr.com) då och då, så jag bestämde mig för att själv reg­istr­era mig som använ­dare och ladda upp bilden där. Tanken var att jag kanske tar jag mig i kra­gen och delar lite fler trevliga bilder med släkt och vän­ner framöver.

Jan
10
2012

Spotify makes CDs feel like 78 rpm records

Brows­ing through the online pages of my favourite Swedish news­pa­per Sven­ska Dag­bladet I came across an arti­cle (cit­ing this arti­cle that appeared in Forbes a few days ago) call­ing Spo­tify founder/entrepreneur Daniel Ek the most impor­tant man in music at the moment. I went on to read the much more exten­sive Forbes arti­cle with great inter­est. It is a fas­ci­nat­ing story how now 28 year old Ek has brought a rev­o­lu­tion to how music is dis­trib­uted and shared on the inter­net — and with a busi­ness model that returns a rev­enue to the artists.

Back in May 2010 I lis­tened to a radio pro­gram about the dimin­ish­ing num­ber of record stores in Swe­den [On-demand CD-production a future for the record store?]. I pon­dered whether “on-demand CD pro­duc­tion” could pro­vide some sort of future for the local record stores. The idea was that a dig­i­tal library could replace stores’ inven­tory. Shops would then be able to offer all the music avail­able on an inter­net to cus­tomers who could bring the music they liked freshly burnt on disc back home.

What the spe­cialised record store used to pro­vide was the oppor­tu­nity to lis­ten and share new music expe­ri­ences with friends. I remem­ber back in the late 1980’s how I used to stand with head­phones on by the counter and lis­ten to poten­tially inter­est­ing music, then fetch­ing another one, and another, before finally decid­ing on some­thing that felt new and interesting.

Since then I have, like so many oth­ers here in Swe­den, joined Spo­tify. I had in prac­tice stopped buy­ing CD’s alto­gether, and I didn’t like the idea of ille­gal down­loads — in fact I have long felt that the entire “Pirate Party” move­ment is highly unsym­pa­thetic. Instead I had in prac­tice quit buy­ing or oth­er­wise acquir­ing any new music. My old CD’s were feel­ing more and more dusty. I wanted to explore some fresh music and decided to try Spo­tify. Since then I’m one of those who pay about 10 euro per month to get unlim­ited ad-free mobile access to Spotify’s impres­sive music database.

An Spo­tify is good. So good in fact, that I take back my pre­vi­ous spec­u­la­tion about on-demand music and the poten­tial rebirth of the record store. Spo­tify pro­vides unlim­ited access to almost any music there is, and also the abil­ity to share playlists with friends. I have now come to fully agree with those who argue that the phys­i­cal CD is a totally unnec­es­sary arte­fact: Most of the ones I do own have now been put away in the garage for indef­i­nite final stor­age and I’m not miss­ing them.

Spo­tify makes CD’s feel about as mod­ern as old 78 rpm Bake­lite records while miss­ing the charm of antiq­uity pos­sessed by the latter.

What I would like is even bet­ter ways of explor­ing and find­ing new music through Spo­tify. Maybe they already exist? I know I’m  not tak­ing full ben­e­fit of the social func­tions that already built-in. Part of the rea­son is my reluc­tancy to log on to my Face­book account — I’m no great fan of the end­less stream of thumbs-up, uni­ver­sal broad­cast­ing of every­thing I do, and triv­ial com­ments about every­day life that I asso­ciate with Face­book. (Maybe I’m mis­taken?) But give me a way to pre­serve my integrity while I share and explore music with like minded peo­ple all over the world and I’m home.

 

Dec
19
2011

Framtidens fabrik ligger i ditt vardagsrum

20111219-011055.jpg

Exem­pel på pro­dukt tillverkad med 3D-skrivare: Bot­mo­bile Dune Buggy av “maker­bot” (CC BY 3.0). Klicka för att gå till pro­jek­t­sida på “Thingiverse”.

Ibland verkar det som om jak­ten på pro­duk­tivitet och konkur­ren­skraft bara leder utveck­lin­gen i en enda rik­t­ning: mot cen­tralis­er­ing. Det gäller både kon­sum­tion och pro­duk­tion. Tillverkn­ing av vardagspro­duk­ter fly­t­tas i allt högre grad till tillväxtlän­der där det finns gott om arbet­skraft och lön­erna är låga. Vi väl­jer ofta att göra våra inköp i stor­mark­nader, eller i allt högre grad, i “stor­mark­nader” på nätet.

Men framti­den kanske ser väldigt annor­lunda ut.

Mor­gonda­gens fab­rik lig­ger kanske inte i Kina, utan hemma i ditt vardagsrum.

Kanske har du i något sam­man­hang stött på en 3D-skrivare? Det är appa­rater som kan skapa en tred­i­men­sionell struk­tur från en dig­i­tal rit­ning genom att lägga på lager efter lager av något mate­r­ial så att den tred­i­men­sionella mod­ellen i datorn steg för steg byggs upp i form av ett fysiskt objekt.

Vad kan man göra med en 3D-skrivare? Bilden på lek­saks­bilen är ett exem­pel, bilden är länkad till bilens pro­jek­t­sida på “Thin­gi­verse” — följ länken och läs mer för att få en inblick i vad som finns och är möjligt redan nu.

3D-skrivare har blivit pop­ulära bland hob­by­de­sign­ers. Tänk dig att du sit­ter hemma vid datorn och ska­par en design i ett rit­pro­gram som till exem­pel Google Sketchup. Du trycker Ctrl-P för att skriva ut, men i stäl­let för att skriva ut på pap­per så väl­jer du 3D-printern, och inom några minuter har du en avbild av din design i form av ett konkret föremål. Tänk dig också att du enkelt kan dela med dig av dina rit­ningar till likasin­nade över nätet så att de också kan sitta hemma i sina hem och “skriva ut” din design.

Utveck­lin­gen av 3D-skrivare går fort. På MIT finns ett lab som kallas “Bits and atoms”, där forskare i allt högre grad tänker på dator­mod­ellen som ekvi­va­lent med det fysiska objek­tet. Vad bety­der det?

Jag mis­stänker att det i en inte allt för avlägsen framtid går att tillverka föremål gjorda av mer avancer­ade mate­r­ial direkt i 3D-skrivaren. Sin­trade met­al­lkom­po­nen­ter, ja. Men i för­längnin­gen var­för inte rent av föremål i trä, tillverkade av lager efter lager av cel­lu­lu­osa som byg­ger upp såväl mate­ri­alets inre struk­tur som föremålets yttre form.

Framti­dens motsvarighet till Google Sketchup kanske inte bara kan måla en 3D-form med en real­is­tisk tex­tur, utan fak­tiskt också fylla dess inre med en lika real­is­tisk tex­tur som motsvarar trä eller metall.

Möligheterna är svindlande.

Tänk dig exem­pelvis att du har bju­dit hem några vän­ner på mid­dag och vill duka lite extra fes­tligt. I stäl­let för att köpa nya tall­rikar och bestick i butiken så lad­dar du hem desig­nen från nätet och “skriver ut” servisen hemma i vardagsrum­met. Helt plöt­sligt har både tillverkn­ing, logis­tik och dis­tri­b­u­tion försvun­nit och ersatts med en direk­tlänk mel­lan for­m­gi­vare och konsument.

Det går redan nu att tillverka kom­plicer­ade for­mer på det här viset, men dagens 3D-teknologi är troli­gen bara en föran­ing om vad som vän­tar om ett par årtion­den. MIT:s Neil Ger­shen­feld extrapol­erar menar att dator­erna och dator­pro­gram­men är på väg att lämna den dig­i­tala världen och är på väg att ta plats i den fysiska världen. Dagens mest avancer­ade 3D-teknik befinner sig enligt Ger­shen­feld på en nivå motsvarande 1970-talets minida­torer. Om det stäm­mer så kom­mer tillverkn­ingsärlden radikalt förän­dras i en framtid som kanske är när­mare än vi tror.

Länkar:

Artik­lar om 3D-printing på Makezine: http://blog.makezine.com/archive/category/3d_printing/

MIT Fab Lab FAQ Bland annat länk till en intres­sant TED-presentation av Neil Ger­shen­feld från MIT.

Dec
18
2011

Allt tyder på att e-cat:en inte fungerar

Ny tekniks artik­lar om Andrea Rossis energikatalysaor, eller “e-cat” som den kallas, som pub­licer­ades under våren verkade lovande. Det verkade som om Rossi, en ital­iensk uppfinnare, vid upprepade tillfällen kunde demon­str­era lyck­ade rep­lik­eringar där energikatalysatorn gener­erade mer energi än vad som tillfördes. Detta sades ske genom någon form av kall fusion eller någon annan form av lågenergi-nukleär reak­tion, LENR.

Rap­porterna från Rossis fab­rik i Bologna verkade inres­santa, och det sades att avgörande infor­ma­tion som skulle undan­röja alla tvivel om appa­ratens funk­tion skulle pre­sen­teras vid en demon­stra­tion i oktober.

Tyvärr har löftena inte infri­ats. I stäl­let har en lång rad tvek­samheter rörande Rossis egna demon­stra­tioner kun­nat påvisas. Dessu­tom, förut­satt att Rossis appa­rat fungerar så är hans ovilja att tillåta oberoende tester obe­griplig. Den logiska slut­sat­sen av den infor­ma­tion jag har tagit del av måste i stäl­let bli att energikatalysatorn inte fungerar.

Det är naturligtvis tråkigt efter­som en sådan appa­rat skulle vara pre­cis vad världen behöver. Nu får vi i stäl­let fort­sätta att jobba med energi­ef­fek­tivis­er­ing kom­bin­erat med alter­na­tiva energikäl­lor som sol, vind och vatten.

Rossi har satt sökarljuset på kall fusion igen — området har varit min­erad mark sedan 1990-talets bör­jan — och det verkar finnas ett litet men ändå aktivt och ser­iöst forskarsam­fund som ägnar sig åt LENR i dess olika for­mer. Frå­gan är vilket hopp man skall sätta till att någon fungerande teknologi kom­mer fram. Risken är dessu­tom stor att Rossis verk­samhet resul­terar i ett nytt bak­slag efter hand som det står klart att något inte står rätt till.

Som sagt, min slut­sats nu är att energikatalysatorn inte fungerar. Jag skulle önska att jag istäl­let kunde säga tvär­tom, och skulle det mot för­modan visa sig att den fakiskt gör det så ska jag med glädje skriva att jag hade fel. Men som sagt, i dagsläget kan det bara bli en slut­sats: energikatalysatorn fungerar inte.

Vidare läs­ning:

New Energy Times 37: http://newenergytimes.com/v2/news/2011/37/NET370.shtml

The physics of why the e-cat’s cold fusion claims col­lapse”: http://scienceblogs.com/startswithabang/2011/12/the_nuclear_physics_of_why_we.php

Diskus­sions­fo­rum på energikatalysatorn.se: http://www.energikatalysatorn.se/forum/viewforum.php?f=2

Oct
13
2011

Konferens i Montreal

Utsikt över Montreal från utsiktsplatsen på toppen av Mont Royal.

Utsikt över Mon­treal från utsik­t­splat­sen på top­pen av Mont Royal.

Förra veckan befann jag mig i Mon­treal för att delta i den inter­na­tionella veten­skapliga kon­fer­ensen CARV, förko­rt­ning för Change­able, Agile, Recon­fig­urable and Vir­tual pro­duc­tion. Det hand­lade om en kon­fer­ens för pro­duk­tions­forskare arrangerad med stöd av inter­na­tionella pro­duk­tion­sakademien CIRP.

Temat var ekonomiskt och miljömäs­sigt uthål­lig pro­duk­tion. Artik­larna ges ut i form av en bok på Springer för­lag med titeln
Enabling Man­u­fac­tur­ing Com­pet­i­tive­ness and Eco­nomic Sus­tain­abil­ity med kon­fer­ensens ord­förande pro­fes­sor Hoda ElMaraghy som redaktör.

Jag höll min egen pre­sen­ta­tion på månda­gen och kunde därefter ägna mig helt åt att lyssna på andras före­drag. För min del var jag mest intresserad av att nyheter i forskn­ing kring flex­i­bilitet och pro­duk­t­vari­a­tion både i pro­duk­tutveck­ling och pro­duk­tion. Intres­sant var också att ta del av ny forskn­ing kring glob­alis­er­ing och dess konsekvenser.

Sam­tidigt är en kon­fer­ens av det här slaget ett välkom­met tillfälle att lära känna forskarkol­le­gor från hela världen. Det blev många intres­santa och trevliga sam­tal både under kaf­fepauserna och i den mer avspända atmos­fären under kvällarna.

Det fanns också tid att utforska cen­trala Mon­treal. Jag promen­er­ade åtskil­liga tim­mar, både till top­pen av Mont Royal och till hamnkvarteren i gamla stan. Ett besök i en bokhan­del vid McGillu­ni­ver­sitetet drog ut på tiden då jag fann många intres­santa tit­lar som jag inte sett tidi­gare. Köpte Eco­nom­ics of Good and Evil av Tomas Sed­lacek och till­bringade sedan någon timme på en bänk i kvällssolen vid top­pen av Mont Royal medan jag betade av förordet och de första sidorna.

Sep
30
2011

Exploring Objective-C programming

I used to do a lot of pro­gram­ming. As a young teenager I was the lucky owner of a Com­modore C64 doing my best to pro­gram mov­ing starfields and Urid­ium clones in assem­bler. Much later, dur­ing one stage of my career I was heav­ily involved in train traf­fic sim­u­la­tor devel­op­ment. This meant get­ting fairly pro­fi­cient in C, C++, Tcl and (behold) SIMULA. More recently in the mid 00’s I did a lot of Python programming.

320px-Commodore64

Com­modore C64 like the one I used to have. Photo: Bill Bertram (CC BY-SA 2.5).

Although I’ve now stayed away from pro­gram­ming for some years, devel­op­ment ideas keep pop­ping up more or less fre­quently. For some time now I’ve been think­ing about a fun project for the Ipad and after almost a year I’ve finally taken the time to inves­ti­gate how to get going and actu­ally do some­thing about it.

I’ve now installed GNUStep and started on the jour­ney of learn­ing Objective-C. The idea is to cre­ate a work­ing appli­ca­tion on the PC and later on port it to the iOS if the con­cept works. (If it works I may actu­ally buy a Mac, we’ll see about that.)

What the con­cept is? I won’t tell of course! Maybe you’ll find out… if it works.

helloworld

My Notepad++ text edi­tor with source code for “Hello World” in Objective-C.