Apr
25
2012
Deltog idag i Länsstyrelsen Dalarnas energi– och klimatseminarium på Galaxen i Borlänge. Temat var “miljödriven utveckling på väg mot 2050″ och bland talarna märktes särskilt Anders Wijkman (EU-parlamentariker, medlem i Romklubben, f.d. biträdande generalsekreterare i FN etc.) som gav en lägesrapport om global uppvärmning och behovet av åtgärder. Han menade att det krävs en språngvis utveckling av både teknik och samhällsplanering (ex.vis. transportsnålt samhälle) för att nå CO2-utsläppsnivåer som krävs för att begränsa uppvärmningen till 2°C, en nivå som redan tycks oundviklig. Klart tänkvärt.
En bra dag med flera bra talare. Hade många givande samtal med både gamla och nya bekanta. Var tyvärr tvungen att gå halvvägs in i det avslutande “projektsafarit” för att förbereda en kort presentation av teknikgruppens omvärldsanalys inför högskolans strategidag i morgon.
Apr
14
2012
Svenska Dagbladet skriver idag om hur Volvo som nu ägs av kinesiska Geely har hamnat i en utpressningsliknande situation. Företaget har redan uppfört två fabriker men saknar tillstånd att tillverka bilar. Tillståndet dröjer, och företaget pressas att dela med sig av ny teknik till andra kinesiska bilföretag.
Dessutom, skriver SvD, har Volvo nekats tillstånd att leverera tjänstebilar till kinesiska myndigheter med hänvisning till att det inte är ett kinesiskt bolag — trots att det ägs av Geely. Reglerna ändras efter hand och det ser ut som om myndigheterna håller på tillstånden för att pressa Volvo på teknik.
Det finns goda skäl för företag att tänka sig för innan de allt för ivrigt kastar sig över möjligheterna.Det är uppenbart att riskerna med etablering i Kina kan vara mycket stora samtidigt som luften kan gå ur möjligheterna genom myndigheternas nyckfulla och självsvåldiga beteende.
Apr
12
2012
Idag spelade jag in och redigerade en kort film på knappt tre minuter som visar ett valsningsförsök där två studenter tillverkar kallvalsade aluminiumlaminat. Processen kallas plätervalsning eller “cold roll bonding” på engelska. Studenterna, som går tredje året på Materialdesign och gör sitt “lilla exjobb” på 15hp, arbetar med ett projekt som handlar om att utvärdera laminatets bindningsstyrka för olika processparametrar.
Apr
3
2012
Idag skrev jag ett mail till en student som undrade över vad som gäller vid presentation av examensarbete.
Normalt hos oss är 20–25 minuters muntlig presentation med stöd av Powerpointbilder. Därefter följer frågor från examinator och sedan från publiken. Proceduren är inte identiskt lika vid olika lärosäten.
Allmänna råd inför presentationen:
Tänk över hur hela presentationen hänger ihop, början, mitten, slutet.
Jag brukar själv ha väldigt lite text i mina bildspel. Ofta räcker det med rubriker och bilder/diagram. Förbered vad du vill säga om varje bild — allt du säger behöver (ska!) inte stå på bilderna. Varje bild ska handla om en sak (t.ex varför du vill göra ett försök, hur försöksuppställningen ser ut, vad blev resultatet).
Räkna med att varje powerpointbild tar ca 2–3 minuter. Några går snabbare, några tar längre tid. Du kan alltså räkna max ca 10 bilder på 20 minuters presentation.
Öva på presentationen i förväg, gärna inför “publik”, t.ex. hemma (ja, det är pinsamt!) Se till att presentationen inte blir för lång. Tala tydligt, titta på publiken. Nedvärdera inte ditt eget arbete (jag har lyssnat på exjobbare som har börjat med att säga att “det här är väl inget märkvärdigt”, “jag har väl egentligen inte gjort så mycket” osv.)
Kom ihåg att du förmodligen är den i rummet som vet mest om just det du presenterar. De flesta i publiken vet i princip ingenting om just din frågeställning även om de är experter på annat. Undvik frestelsen att “visa dig duktig” genom att visa för mycket detaljerade data och gå in på tekniska detaljer i början.
Ägna istället första delen av presentationen åt att presentera problemet och varför det är intressant. Övergå sedan till att berätta om vilka försök du har gjort och vilka slutsatser du har dragit.
Tänk på:
- Presentera dig
- Vad är problemet?
- Hur har du gjort din undersökning?
- Vad blev resultatet?
- Svara på frågor
Sök på nätet, det finns massor med tips om hur man ska planera en “scientific presentation” eller “scientific talk”, “bra powerpoint”. Det finns också många lustiga skräckexempel om man letar!
Jan
25
2012
Utsikt över Falun med fjärrvärmeverket i fonden. Karlavagnen svävar i himlen över staden. Bilden tagen från Falu gruva, klicka för att förstora.
Jag tog den här bilden, eller snarare de här bilderna, en stjärnklar vinternatt i november 2010. Jag står bland varphögarna på övre delen av gruvområdet och fotar ut över Falun. Det som fångade mitt intresse var kompositionen med träden, röken från fjärrvärmeverket och att Karlavagnen svävar högt i himlen rakt över staden. Tyvärr syns inte stjärnorna så tydligt på den här förminskade bilden. Klicka gärna på den för att se en större version!
Kameran stod på stativ och bilderna togs med 15 sekunders exponeringstid. För att få med både förgrunden och himlen var jag tvungen att ta två bilder. Jag har sedan (nu ikväll) fogat ihop bilderna med ett program, Hugin, som kan användas för att sammanfoga bilder till panoraman. Bilderna är annars inte manipulerade på något sätt förutom att de har sammanfogats.
Jag brukar leta intressanta bilder på Flickr (www.flickr.com) då och då, så jag bestämde mig för att själv registrera mig som användare och ladda upp bilden där. Tanken var att jag kanske tar jag mig i kragen och delar lite fler trevliga bilder med släkt och vänner framöver.
Jan
10
2012
Browsing through the online pages of my favourite Swedish newspaper Svenska Dagbladet I came across an article (citing this article that appeared in Forbes a few days ago) calling Spotify founder/entrepreneur Daniel Ek the most important man in music at the moment. I went on to read the much more extensive Forbes article with great interest. It is a fascinating story how now 28 year old Ek has brought a revolution to how music is distributed and shared on the internet — and with a business model that returns a revenue to the artists.
Back in May 2010 I listened to a radio program about the diminishing number of record stores in Sweden [On-demand CD-production a future for the record store?]. I pondered whether “on-demand CD production” could provide some sort of future for the local record stores. The idea was that a digital library could replace stores’ inventory. Shops would then be able to offer all the music available on an internet to customers who could bring the music they liked freshly burnt on disc back home.
What the specialised record store used to provide was the opportunity to listen and share new music experiences with friends. I remember back in the late 1980’s how I used to stand with headphones on by the counter and listen to potentially interesting music, then fetching another one, and another, before finally deciding on something that felt new and interesting.
Since then I have, like so many others here in Sweden, joined Spotify. I had in practice stopped buying CD’s altogether, and I didn’t like the idea of illegal downloads — in fact I have long felt that the entire “Pirate Party” movement is highly unsympathetic. Instead I had in practice quit buying or otherwise acquiring any new music. My old CD’s were feeling more and more dusty. I wanted to explore some fresh music and decided to try Spotify. Since then I’m one of those who pay about 10 euro per month to get unlimited ad-free mobile access to Spotify’s impressive music database.
An Spotify is good. So good in fact, that I take back my previous speculation about on-demand music and the potential rebirth of the record store. Spotify provides unlimited access to almost any music there is, and also the ability to share playlists with friends. I have now come to fully agree with those who argue that the physical CD is a totally unnecessary artefact: Most of the ones I do own have now been put away in the garage for indefinite final storage and I’m not missing them.
Spotify makes CD’s feel about as modern as old 78 rpm Bakelite records while missing the charm of antiquity possessed by the latter.
What I would like is even better ways of exploring and finding new music through Spotify. Maybe they already exist? I know I’m not taking full benefit of the social functions that already built-in. Part of the reason is my reluctancy to log on to my Facebook account — I’m no great fan of the endless stream of thumbs-up, universal broadcasting of everything I do, and trivial comments about everyday life that I associate with Facebook. (Maybe I’m mistaken?) But give me a way to preserve my integrity while I share and explore music with like minded people all over the world and I’m home.
Dec
19
2011
Exempel på produkt tillverkad med 3D-skrivare: Botmobile Dune Buggy av “makerbot” (CC BY 3.0). Klicka för att gå till projektsida på “Thingiverse”.
Ibland verkar det som om jakten på produktivitet och konkurrenskraft bara leder utvecklingen i en enda riktning: mot centralisering. Det gäller både konsumtion och produktion. Tillverkning av vardagsprodukter flyttas i allt högre grad till tillväxtländer där det finns gott om arbetskraft och lönerna är låga. Vi väljer ofta att göra våra inköp i stormarknader, eller i allt högre grad, i “stormarknader” på nätet.
Men framtiden kanske ser väldigt annorlunda ut.
Morgondagens fabrik ligger kanske inte i Kina, utan hemma i ditt vardagsrum.
Kanske har du i något sammanhang stött på en 3D-skrivare? Det är apparater som kan skapa en tredimensionell struktur från en digital ritning genom att lägga på lager efter lager av något material så att den tredimensionella modellen i datorn steg för steg byggs upp i form av ett fysiskt objekt.
Vad kan man göra med en 3D-skrivare? Bilden på leksaksbilen är ett exempel, bilden är länkad till bilens projektsida på “Thingiverse” — följ länken och läs mer för att få en inblick i vad som finns och är möjligt redan nu.
3D-skrivare har blivit populära bland hobbydesigners. Tänk dig att du sitter hemma vid datorn och skapar en design i ett ritprogram som till exempel Google Sketchup. Du trycker Ctrl-P för att skriva ut, men i stället för att skriva ut på papper så väljer du 3D-printern, och inom några minuter har du en avbild av din design i form av ett konkret föremål. Tänk dig också att du enkelt kan dela med dig av dina ritningar till likasinnade över nätet så att de också kan sitta hemma i sina hem och “skriva ut” din design.
Utvecklingen av 3D-skrivare går fort. På MIT finns ett lab som kallas “Bits and atoms”, där forskare i allt högre grad tänker på datormodellen som ekvivalent med det fysiska objektet. Vad betyder det?
Jag misstänker att det i en inte allt för avlägsen framtid går att tillverka föremål gjorda av mer avancerade material direkt i 3D-skrivaren. Sintrade metallkomponenter, ja. Men i förlängningen varför inte rent av föremål i trä, tillverkade av lager efter lager av celluluosa som bygger upp såväl materialets inre struktur som föremålets yttre form.
Framtidens motsvarighet till Google Sketchup kanske inte bara kan måla en 3D-form med en realistisk textur, utan faktiskt också fylla dess inre med en lika realistisk textur som motsvarar trä eller metall.
Möligheterna är svindlande.
Tänk dig exempelvis att du har bjudit hem några vänner på middag och vill duka lite extra festligt. I stället för att köpa nya tallrikar och bestick i butiken så laddar du hem designen från nätet och “skriver ut” servisen hemma i vardagsrummet. Helt plötsligt har både tillverkning, logistik och distribution försvunnit och ersatts med en direktlänk mellan formgivare och konsument.
Det går redan nu att tillverka komplicerade former på det här viset, men dagens 3D-teknologi är troligen bara en föraning om vad som väntar om ett par årtionden. MIT:s Neil Gershenfeld extrapolerar menar att datorerna och datorprogrammen är på väg att lämna den digitala världen och är på väg att ta plats i den fysiska världen. Dagens mest avancerade 3D-teknik befinner sig enligt Gershenfeld på en nivå motsvarande 1970-talets minidatorer. Om det stämmer så kommer tillverkningsärlden radikalt förändras i en framtid som kanske är närmare än vi tror.
Länkar:
Artiklar om 3D-printing på Makezine: http://blog.makezine.com/archive/category/3d_printing/
MIT Fab Lab FAQ Bland annat länk till en intressant TED-presentation av Neil Gershenfeld från MIT.
Dec
18
2011
Ny tekniks artiklar om Andrea Rossis energikatalysaor, eller “e-cat” som den kallas, som publicerades under våren verkade lovande. Det verkade som om Rossi, en italiensk uppfinnare, vid upprepade tillfällen kunde demonstrera lyckade replikeringar där energikatalysatorn genererade mer energi än vad som tillfördes. Detta sades ske genom någon form av kall fusion eller någon annan form av lågenergi-nukleär reaktion, LENR.
Rapporterna från Rossis fabrik i Bologna verkade inressanta, och det sades att avgörande information som skulle undanröja alla tvivel om apparatens funktion skulle presenteras vid en demonstration i oktober.
Tyvärr har löftena inte infriats. I stället har en lång rad tveksamheter rörande Rossis egna demonstrationer kunnat påvisas. Dessutom, förutsatt att Rossis apparat fungerar så är hans ovilja att tillåta oberoende tester obegriplig. Den logiska slutsatsen av den information jag har tagit del av måste i stället bli att energikatalysatorn inte fungerar.
Det är naturligtvis tråkigt eftersom en sådan apparat skulle vara precis vad världen behöver. Nu får vi i stället fortsätta att jobba med energieffektivisering kombinerat med alternativa energikällor som sol, vind och vatten.
Rossi har satt sökarljuset på kall fusion igen — området har varit minerad mark sedan 1990-talets början — och det verkar finnas ett litet men ändå aktivt och seriöst forskarsamfund som ägnar sig åt LENR i dess olika former. Frågan är vilket hopp man skall sätta till att någon fungerande teknologi kommer fram. Risken är dessutom stor att Rossis verksamhet resulterar i ett nytt bakslag efter hand som det står klart att något inte står rätt till.
Som sagt, min slutsats nu är att energikatalysatorn inte fungerar. Jag skulle önska att jag istället kunde säga tvärtom, och skulle det mot förmodan visa sig att den fakiskt gör det så ska jag med glädje skriva att jag hade fel. Men som sagt, i dagsläget kan det bara bli en slutsats: energikatalysatorn fungerar inte.
Vidare läsning:
New Energy Times 37: http://newenergytimes.com/v2/news/2011/37/NET370.shtml
“The physics of why the e-cat’s cold fusion claims collapse”: http://scienceblogs.com/startswithabang/2011/12/the_nuclear_physics_of_why_we.php
Diskussionsforum på energikatalysatorn.se: http://www.energikatalysatorn.se/forum/viewforum.php?f=2
Oct
13
2011
Utsikt över Montreal från utsiktsplatsen på toppen av Mont Royal.
Förra veckan befann jag mig i Montreal för att delta i den internationella vetenskapliga konferensen CARV, förkortning för Changeable, Agile, Reconfigurable and Virtual production. Det handlade om en konferens för produktionsforskare arrangerad med stöd av internationella produktionsakademien CIRP.
Temat var ekonomiskt och miljömässigt uthållig produktion. Artiklarna ges ut i form av en bok på Springer förlag med titeln
Enabling Manufacturing Competitiveness and Economic Sustainability med konferensens ordförande professor Hoda ElMaraghy som redaktör.
Jag höll min egen presentation på måndagen och kunde därefter ägna mig helt åt att lyssna på andras föredrag. För min del var jag mest intresserad av att nyheter i forskning kring flexibilitet och produktvariation både i produktutveckling och produktion. Intressant var också att ta del av ny forskning kring globalisering och dess konsekvenser.
Samtidigt är en konferens av det här slaget ett välkommet tillfälle att lära känna forskarkollegor från hela världen. Det blev många intressanta och trevliga samtal både under kaffepauserna och i den mer avspända atmosfären under kvällarna.
Det fanns också tid att utforska centrala Montreal. Jag promenerade åtskilliga timmar, både till toppen av Mont Royal och till hamnkvarteren i gamla stan. Ett besök i en bokhandel vid McGilluniversitetet drog ut på tiden då jag fann många intressanta titlar som jag inte sett tidigare. Köpte Economics of Good and Evil av Tomas Sedlacek och tillbringade sedan någon timme på en bänk i kvällssolen vid toppen av Mont Royal medan jag betade av förordet och de första sidorna.
Sep
30
2011
I used to do a lot of programming. As a young teenager I was the lucky owner of a Commodore C64 doing my best to program moving starfields and Uridium clones in assembler. Much later, during one stage of my career I was heavily involved in train traffic simulator development. This meant getting fairly proficient in C, C++, Tcl and (behold) SIMULA. More recently in the mid 00’s I did a lot of Python programming.
Commodore C64 like the one I used to have. Photo: Bill Bertram (CC BY-SA 2.5).
Although I’ve now stayed away from programming for some years, development ideas keep popping up more or less frequently. For some time now I’ve been thinking about a fun project for the Ipad and after almost a year I’ve finally taken the time to investigate how to get going and actually do something about it.
I’ve now installed GNUStep and started on the journey of learning Objective-C. The idea is to create a working application on the PC and later on port it to the iOS if the concept works. (If it works I may actually buy a Mac, we’ll see about that.)
What the concept is? I won’t tell of course! Maybe you’ll find out… if it works.
My Notepad++ text editor with source code for “Hello World” in Objective-C.
-
Author
Joakim S. (93)